lördag 7 mars 2009

Den senaste veckan känns som en riktig springa för livet vecka. Det blev första veckan det här året med över 100 km. Ett tag trodde jag inte det. Först blev jag kallad upp till Sandviken på ett brådskande jobb med småsen hemkomst, alltså ingen löpning den dagen. I torsdags fick jag flyga över till Oslo på ett jobb och trodde att jag skulle komma sent hem. Men jag kom hyfsat tidigt hem och hann med en runda på drygt 28 km. Men det blev inte någon negativ löpning. Det blev ganska jämnt hela vägen. Det som i så fall störde var att jag fick stanna för bom-fällning och några rödljus. På sitt sätt välkomna avbrott. När jag kom hem kollade jag vad som skulle behövas för att komma över 100 km. Och det var något med 26-27 km.
I går kom jag iväg från jobbet i bra tid och jag behövde inte handla på vägen hem. Jag åt i princip ingen lunch utan gav mig iväg direkt och med bara rent vatten som färdkost. Det var lite tungt men det rullade på. Efter halva vägen började hungern göra sig påmind. Magen knorrade och skrek. Jag hade tidigare funderat på att om det behövdes mot slutet kunde jag förlänga rundan lite där. Men när jag hade ca 2 km kvar var det inte någon tanke på förlängning. Jag ville bara hem. Jag sprang för livet. Väl hemma och knappat runt på GPS:en fick jag fram veckand distans. Yes, jag hade kommit över 100 km, det var 500 meter över.
Kompis hade redan kasta sig över sin matskål och höll på att rafsa i sig för fulla muggar. Han var tydligen också bra hungrig. Jag kunde inte vänta till middagen blev färdig. Jag tog fram mixern och hällde i mjölk, en rejäl dos återhämtningspulver och skivade en banan. Tryckte på startknappen och lät allt bli mixat. Sedan tog jag mig ett par rejäla klunkar och kände hur kroppen jublade och skrek fortsätt, fortsätt. Men jag lugnade mig och fick av mig de blötta kläderna och på med torra. Sedan kunde jag i något lugnare tempo hälla i mig resten av den livgivande sörjan.
Middagen blev sedan en något lätt dito. Honungsgrillade lax med grönsallad och avokado. Ingen potatis eller ris.I dag har jag ägnat mig lite åt att låta kroppen återfyllas med något mera kolhydrater.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Gunnar! Kul att läsa i bloggen. Du verkar ha fint flyt i löpningen nu och härligt med 100km strecket! Du inspirerar oss =). Hälsningar från Liv och Kalle.